Rembrandt som jag minns honom

Andreas Osika

Kartonnage; 112 sidor

Om läkning och kärlek i Rembrandts fotspår

Lever vi flera liv eller endast ett? För Andreas Osika som har svår autism, är svaret självklart. Tillsammans med sin mamma Hilke Osika reste han runt i Holland och Tyskland och mindes gamla konstnärsliv. Om dessa och andra upplevda liv, berättar han nu i boken ”Rembrandt som jag minns honom”.

Andreas Osika lärde sig kommunicera med sin omvärld först i 45-årsåldern. Med hjälp av en metod som vardagligt kallas ”kommunikation med stöd”, kan han nu samtala med sin omgivning via en skrivtavla eller dator.

Så här skriver Andreas i sin författarpresentation: ”Jag heter Andreas och kan inte tala. Men när min mor eller någon annan trycker min hand kan jag känna den och då kan jag skriva med pekfingret på datorns bokstäver. Det är det roligaste jag vet. För då kan vi samtala om allting som intresserar mig. Det är framför allt det jag minns från mina tidigare liv…”

Kanske har du någon gång fått tag i ett gammalt minne som härrör från tidigare liv, men inte förstått vad det ville säga dig. Vi behöver öva oss i att prata med varandra för att lära oss komma ihåg de här liven, menar Andreas. Vi har alla ansvar gentemot varandra.

Det var en förvånad Hilke som följde Andreas i Rembrandts spår under deras resa till Amsterdam. Det visade sig att han hittade till Rembrandts hus på egen hand, kunde berätta om vad varje rum hade använts till, samt tala om när målningarna var äkta eller inte. Allt Andreas berättade för Hilke visade sig senare stämma. livet. Han minns även sitt liv som medicinman bland Inkaindianerna långt före Kristi födelse.

Det här är tredje brodern Osika med svår autism som ger ut en bok via Förlagshuset Siljans Måsar. Med sina egna ord och utan korrigeringar av texten, uttrycker Andreas här sina tankar om reinkarnation och om den intelligens i kärleken som löper genom alla våra liv, och som väver oss alla samman.

Bokinfo här:

Provläs här:

Läs om Kommunikation med stöd av Hilke Osika här: