Vilseledd av en falsk ängel

Louise Marianne Johansdotter
Kartonnage - 144 sidor

Tiden rusar och det känns som igår, när det faktiskt var några år sedan jag fick min kundaliniresning, något som kastade omkull mig totalt och rubbade hela min världsbild. På det mest brutala sätt blev jag varse att andra världar faktiskt existerar. Tyvärr var det mörkrets onda sida som med kraftfull tydlighet manifesterade sig för mig. Men även den ljusa sidan var med mig, också i de svåraste stunderna, för annars hade jag troligtvis inte varit i livet idag.

Som den skeptiker jag i grunden är, var jag tidigare inte särskilt intresserad av övernaturliga ting – jag var en jordnära människa som bara ville leva här och nu. Till en början kände jag starkt tvivel, men snart upplevdes tillvaron som ett enda stort mirakel, där jag befann mig i en värld för utvalda. Min fasta övertygelse var att jag färdades tillsammans med ljusets budbärare – en illusion som dock snart kom att brista … Över en natt förändrades mirakeltillvaron och jag blev varse en fasansfull verklighet, där jag upplevde saker som jag överhuvudtaget inte trodde kunde förekomma.

Boken är en självupplevd rysare som bjuder på stark och annorlunda läsupplevelse. Huvudbudskapet är ändock livsbejakande och positivt, och vill inge hopp och styrka åt andra som råkat illa ut på sin andliga resa – ljuset är starkast och det finns en väg tillbaka!

Det verkliga miraklet kan inträffa; att rädslan ger vika, att man blir en starkare och helare människa än någonsin tidigare; ja, helt enkelt oövervinnerlig, som min terapeut Karin brukade uttrycka det.

Louise

Utdrag ur boken:

Tankar kring varför jag drabbades
samt kort om min bakgrund

Varför just jag? Ja, den frågan har jag ställt mig själv hundratals gånger … Var det ren otur? Valdes jag av någon speciell anledning? Kanske en bidragande orsak var att jag levde ensam och att ingen annan hade någon större koll på vad jag höll på med? När och hur började det? Tyvärr har jag idag inga svar på dessa frågor, men förhoppningsvis kommer de så småningom.

Helt kortfattat är bakgrunden den att jag föddes i mitten av 50-talet i en liten by på landet, där jag också växte upp. Det var ett tryggt och jordnära liv, och det där med religion talades det inte så mycket om. I femårsåldern började jag i söndagsskolan, det hörde liksom till. Jag minns att jag under den här perioden läste ”Gud som haver” innan jag somnade på kvällen, och visst trodde jag på Gud – vad fröken i söndagsskolan hade sagt var naturligtvis sant!

Jag vill nog påstå att jag är en hyfsat kritiskt tänkande person, lite av en skeptiker, som inte i första taget faller för trender och modenycker i samhället. Någon gång i mitten av 70-talet kom jag att kalla mig ateist och valde att gå ur Statskyrkan. Detta hade inte bara med ateismen i sig att göra, utan också det faktum att jag redan då tyckte att eventuell gudstro på intet sätt har med staten att göra.

Första gången jag provade på pendling var någon gång i sena tonåren hemma hos min kompis Birgitta. Vi använde våra guldsmycken för att pendla över foton, och döm om min förvåning när pendeln snurrade där det fanns vatten och svängde fram och tillbaka där det fanns metall, till exempel över ett kyrktorn. Garanterat, jag åstadkom inte rörelserna själv. Så klart att jag blev fascinerad!

Just pendling kommer att spela en central roll i min berättelse – jag kom att ägna mig åt detta så gott som dagligen i cirka ett halvårs tid. Först var det bara spännande och roligt, sedan blev det ännu mer spännande och roligt, och ännu mer, för att till slut när allt gick överstyr inte vara roligt alls … Inte desto mindre fortsatte jag, för vid det laget hade det blivit som ett tvång och jag styrde inte själv helt över mina handlingar längre.

För några år sedan började jag titta på först en dansk TV-serie om spökerier och sedan även den svenska varianten. Visst var det intressant, men jag kände mig inte alls säker på sanningshalten i programmen – allt kunde ju faktiskt vara arrangerat!

Av ren nyfikenhet kom min granne Dorte och jag för något år sedan att besöka en storseans med mediet Terry Evans, med ett par hundra besökare. Efter den upplevelsen var jag ganska omtumlad och tämligen övertygad om att åtminstone detta inte var något som arrangerats i förväg.

Med denna upplevelse i bagaget började jag så smått tro på att det kanske finns en annan värld och verklighet bakom den vi ser. Men det var inget som jag intresserade mig överdrivet för – jag var ju en jordnära människa som ville leva här och nu.

Min fortsatta berättelse kommer att handla om hur jag på det mest brutala sätt blivit varse att den andra världen faktiskt finns: Om hur jag varit med om saker som jag överhuvudtaget inte trodde existerade, och om hur det som jag till en början trodde var ljust och gott så småningom visade sig vara mörkt och just allt annat än gott.

Det var alltså ”mörkrets onda sida” som med stor tydlighet manifesterade sig för mig. Om ”den ljusa sidan” sägs att den inte är lika övertydlig och påträngande. Som min terapeut Karin uttryckte det:

”Hur skulle du kunna höra de ljusas piccolaflöjter när de andra slog på trummor?” Men de måste finnas, och de måste ha funnits med mig även i de svåraste stunderna, för annars hade jag troligen inte varit i livet idag.

Louise

Länk till Nyhetsbrev:

Röster om boken:

"LÄSVÄRD av alla som jobbar med energier!

Det pratas så mycket om LJUS o KÄRLEK, men nästan aldrig om de energier som tillhör de mörka sfärerna som ofta utmanar LJUSARBETARNA. För att vi ska bli medvetna om dem, säga NEJ TACK till deras närvaro, läka det vi har i skuggan, släppa våra rädslor. En mycket tragisk historia Louise Marianne Johansdotter delar med sig av i boken, vad som hände när hon skulle gå en kanaliseringskurs och de demoner som "loggade in" i henne och gav henne vilseledande uppgifter. Trots bevis om felaktigheter sopades dessa under mattan och slätades över.

Tack Louise för att du har delat med dig av dina svåra upplevelser, det kan vara en väckarklocka för andra!!! Smiley heart
Själv har jag stor respekt för kraften och anser att de som ska gå kanaliseringskurser verkligen behöver bli medvetna om utmaningarna och vara andligt medvetna om vad som kan ske. Att allt inte bara är ljust. Hörde t. ex. nyligen av en kvinna att för en del år sen hade ett känt medium tagit med sig en liten grupp ut på en kyrkogård. Hon förstod inte vad det handlade om då, men idag gör hon!!! Vissa tycker det är "en kul grej" att gå sådana kurser, men jag menar att det är ett STORT ANSVAR att jobba medvetet med olika former av energier. Både med sig själv och andra. Har själv sett människor som varit under inflytande av "mörka andar" och det var ingen rolig upplevelse att se hur ögonen blev svarta och anden talade genom personens röstorgan och presenterade sig som fan själv ....

Människor som tar droger eller dricker alkohol kan också vara i farozonen för intrång från "beroendeandar" och andra ej så trevliga entiteter. Inte många som tänker på! I romanen Tá-Shi-Ná, som jag är medförfattare till, beskriver jag lite av hur ljuset och mörkret jobbar. För att vi ska bli medvetna om dem, säga NEJ TACK till deras närvaro, läka det vi har i skuggan, släppa våra rädslor. och tidigare liv trauman m.m.
Tack för en mycket upplysande bok Louise och tack för att jag fick dela med mig av lite information."

Gun

Reportage i Allers; 9 mars 2016: www.allers.se