Åsa Westerlund Kindahl

Jag föddes på Gotland, Visby lasarett 1967. Mina föräldrar var som många andra tvungna att söka jobb på fastlandet. Flytten gick 1968, men i hjärtat är jag fortfarande gotlänning – mycket tack vare somrarna hos mormor och morfar utanför Visby, och hos farmor som bodde innanför murarna i den vackra staden. Jag är en sökare, vilket har lett mig till att pröva nya vägar och nya arbeten: som trädgårdsmästare, affärsbiträde, florist, undersköterska med mera. Idag är jag glad för alla dessa erfarenheter och möten med olika människor. Det pågår ständigt berättelser i mitt huvud där jag lånar personligheter från alla dessa människor jag mött. Under hela min uppväxt var läsandet viktigt, och jag och mina syskon fick alltid böcker i födelsedagspresent och i julklapp. Långt senare hände det som var upprinnelsen till min bok: Jag fick en bonussyster som var tre år yngre än jag. Jag var tolv år då hennes pappa och min mamma flyttade ihop och vi barn upplevde oss som riktiga syskon. Senare, som vuxen och trebarnsmor, valde hon att avsluta sitt liv. Jag glömmer aldrig den dagen. Hon lämnade sina tre små barn och jag funderade ofta på hur de skulle klara av att växa upp utan henne. Bli hela och starka. Händelsen fick mig även att tänka över min egen uppväxt och utsatthet och reflektera över de personer jag mött och blivit påverkad av. Idén till berättelsen kom när jag under en period i mitt liv upplevde mig rejält begränsad av olika sjukdomar. Boken har därför tagit lång tid att skriva. Händelsen med min syster gav mig visserligen idén till boken, men jag vill betona att det inte är henne den handlar om. Historien skildrar en fiktiv människas liv och de människor och barn som finns omkring henne. Berättelsen utspelar sig på Gotland, där jag fortfarande har min själ och mitt hjärta.