Vad vill världen säga oss?

Eva och Perry Forstén

Inbunden - 192 sidor

Vart är mänskligheten på väg? Vad är tid? Finns den? Är "då" lika viktigt som "nu" eller "sedan"?

Finns en samlad plan för jorden och dess invånare? Hur ska vi kunna ta del av den? Vilken är min egen pusselbit i den mosaik och det myller av liv och erfarenheter som allt levande undergår på en vacker men förvirrad planet?

Finns Stora Rådet? Vilka känner till det? Vilken är dess funktion när det gäller dessa stora, svåra men livsavgörande frågor?

Kan vi överhuvudtaget veta någonting om framtiden? Förstår vi ens våra egna liv och dess olösliga sammanhang?

I tredje och sista delen av en serie böcker från Andra Sidan försöker en del kända och okända röster från en annan dimension av medvetande besvara dessa frågor och många andra. De har passerat både livets och dödens gräns och ger oss gripande, trösterika och hoppfulla vittnesbörd om att eftersom vi människor själva har skapat illusionen med dess förflutna, det nuvarande och det som ligger framför oss kan vi alla påverka inte bara våra egna liv utan hela kosmos och universum.

Det är svindlande perspektiv som ligger bakom och framför oss.

"Detta är tillit i nuet. Att vara medveten om levande processer och dess inneboende intelligens. För att vila i nuets intelligens innebär att ha kraft att våga överlämna sig åt det dunkla, det implicita i tillvaron som inte gör väsen av sig men som sköter sin uppgift.

Ögonblick efter ögonblick, dag efter dag - och år efter år som blir till århundraden och årtusenden."

Så säger Carl von Linné - en av många berömda personer som i denna bok ger oss ett starkt personligt vittnesbörd om vad världen vill säga oss ifråga om tid, liv efter liv och äventyr i en annan dimension av medvetande.

"Det som är anmärkningsvärt när det gäller tröskeln till Vattumannens tidsålder är att ni har änglar bland er som står i direktkontakt med karmacykeln hos själar på Andra Sidan. Detta möjliggör telepatisk kontakt och kanalisering som är inledningen till den nya cykeln. Den syftar i sig själv till ett upphörande av traditionell tideräkning." (s. 146 – Martinus)

Vi som skrivit denna bok heter Eva och Perry Forstén. Ni kan ni nå oss för mer information via vår hemsida, "Budskap Från Kosmos";

www.budskap-fran-kosmos.se.

En av de viktigaste uppgifterna i våra liv är att vara kanaler för de budbärare som kommer till oss från de yttre rymderna och som vill transformera människors liv.

Inom illusionens snäva ramar och universums öppna rymd lever vi våra vardagsliv. Vad vi arbetar med och hur våra liv ser ut i det yttre tycker vi inte själva har någon stor betydelse. Vi är tacksamma för vår familj och att vi får leva och verka i och utanför den.

Det som är väsentligt för oss är vad vi väljer och väljer bort i världen och den ständiga brottningskampen med oss själva och vårt inre. För det vi alla har och äger i det yttre tror vi inte kommer att vara beständigt - åtminstone inte avgörande - ur ett långsiktigt framtidsperspektiv.

Läs ett kapitel här:

Min egen karma och världens

Moder Teresa: Har jag varit med och skapat världen?

Perspektiven är fullkomligt svindlande härifrån – den som inte lider av svindel på jorden gör det lätt i himlen. Att allting successivt uppenbaras för en blir en hisnande resa som varken kostar tid, ansträngning eller pengar.

På jorden var allt förenat med en sådan förfärlig ansträngning. Vi arbetar emot oss själva hela tiden. Sliter på våra kroppar, själar och på varandra.

På indiskt vis var jag besatt av mycket under min stund på jorden. Det jag var särskilt besatt och oroad av och även dragen till var det jag och många med mig kallade för "ondska".

Mitt tänkande var ganska svart eller vitt, och "antingen-eller". Eftersom jag ansåg mig själv arbeta och vara en företrädare för den goda sidan var det mycket i ansträngningen och svetten som jag betraktade som dess motsats.

Som "Djävulens" verk.

Att jag numera förstått att det absolut inte finns någon Djävul – och faktiskt ingen ondska heller – har lett till att jag börjat delta i den kosmiska massrörelse som försöker förstå tillvarons insida: dess verkliga intention. Vad andlighet faktiskt är, och alla missförstånd kring den.

Att försöka förstå detta för att kunna älska och omfatta med ett Kristusmedvetande innebär att ta ett steg åt sidan samt börja från början.

Varför finns vi, hur och varför kom vi till – och vart är vi på väg?

Det är ju vad denna bok handlar om – den försöker fånga upp de tankar som vi alla går och bär på, mer eller mindre uttalat.

Du kan uppfinna din egen Djävul. Du kan umgås dagligen och stundligen med Satan om du vill. Den du i själva verket umgås med då, är du själv.

Att börja begripa sig på detta mysterium kan vara en oerhört lång och plågsam resa. Men för mig var den nödvändig. För min egen karma – och världens.

Jag var med och skapade världen, därför att jag av outgrundliga orsaker deltog i sinnets uppror mot det klara och sanna medvetandet där inga tvivel finns.

Jag var en av de miljardtals och åter miljardtals själar som ville gå sin egen väg – som önskade pröva sina egna vingar och slunga sig ut i den kosmiska ensamheten.

Jag vandrade alltså i Edens lustgård, om man så vill. Jag var och är både Adam och Eva. Jag ville förstå, eller låtsas att jag förstod – och jag fick tillsammans med alla andra miljardtals själar ta konsekvenserna av detta genom att säga ett tillfälligt farväl till min inre grund och enhet med alla andra.

Att alla har vandrat i denna lustgård var en motbjudande tankegång för mig när jag kom hit. Jag ville gärna tillhöra de "utvaldas" skara – de goda, de rättfärdiga, de Kristuslika. Jag var ju en av dem som offrat mig för världens fattiga och lidande!

Jag var en Kristi efterföljerska!

Det onda – det jag kallade för Djävulen – såg jag som allting som var "utanför", som inte passade in i min bild av de utvaldas skara. Det var min plikt att arbeta emot allt det där (och följaktligen arbetade jag emot mig själv, men det förstod jag inte då och om jag hade förstått det, hade jag inte kunnat erkänna det). För jag ville gärna tro på en värld som bestod av det onda och det goda – och det onda inkluderade helst inte mig själv.

Jag ville arbeta för det goda och mot det onda. För det onda var ju så uppenbart – girigheten hos vissa som ledde till ett sådant stort lidande hos en mängd människor.
För mig var girighet en form av ondska. Maktlystnad, likaså. Och jag ville gärna tro att jag inte själv var girig eftersom jag klädde mig i fattigdomens dräkt och skepnad och levde så enkelt och utsatt jag kunde – i de fattigas tjänst.

Alltså fanns de onda där ute, i systemet, i maktpyramidens topp. Brahminerna, prästerna, de övre klasserna, kasterna och skikten i det indiska samhället men inte bara där, utan i världen i stort.

Det finns alltid rika som skor sig på de fattigas elände. Och jag tog parti för de svaga och utsatta.

Men visst var jag själv girig – och när jag förstod vad andarna menade med att vittna om "min egen karma och världens" såg jag alltför tydligt att det var min egen inneboende girighet som jag var mest rädd för.

Inte girighet efter pengar – men väl efter makt över andra själar. För det kan man ha – även som den ödmjuka Moder Theresa.

Man kan offra sig för hela världen och just i detta offer demonstrera sitt begär efter inflytande, dominans och manipulation. För jag manipulerade mina fattiga och döende själar i tysthet och i det undanskymda. Men Gud ser som sagt inte till det yttre, utan till de inre avsikterna och motiven. Och där blev jag till sist avslöjad som en av de många som vandrade i Edens lustgård; lyckligt omedveten om sin egen del i skapelsen, illusionen och det som vi kallar för "ondskans makt".

Min egen karma är världens. Jag var med och skapade illusionen genom att tro att jag i min hybris tillhörde de få utvalda som skulle stå på Kristi högra sida på domedagen och få vandra in i hans himmel tillsammans med en liten skara. Och att alla de andra skulle få gå in i porten till helvetet där de skulle tillbringa en evighet utan den Gud de förnekat och skändat.

Vi är alla medskapare i världens tillblivelse och fortlöpande bestånd. Och vi har alla ansvar för dess upphävande. Inte genom att kalla andra för "onda" eller förtappade eller hedningar eller hädare eller kättare eller avfällingar eller något annat överhuvudtaget!

Utan för att se att utan medvetenhet bär vi alla illusionens skuggor inom oss.

De små såväl som de stora…