Sidsel Cook

97 % slitna jeans & 3 % champagne

Kartonnage - 304 sidor m färgfotografier

Du är välkommen med på en resa som börjar i ett källarrum i Oslo 1925. I en stor amerikasäng låg den döende fadern omgiven av sina sex barn. Ett av barnen var min far. Av sin far hade han lärt sig att recitera dikter, av sin moder att allt var möjligt.

Du skall få följa med när han ville göra alla kvinnor vackrare genom att tillverka skönhetsmedel. När han skulle lära sig allt om filmmakeup på Warner Brothers i Hollywood ombads han att hålla ett föredrag om Norges historia. Han tog tillfället i akt och talade om dubbelmoralen gentemot judar. Han vann en vandringspokal föreställande ”Frihetsgudinnan” och blev erbjuden agenturen för Revlon för Skandinavien. Men han tog jobbet som försäljningschef för Helene Curtis i Sverige, där jag växte upp med varuprover i stället för dockor.

Min far hade bestämt sig för att jag skulle gå i hans fotspår. Till hans stora besvikelse gifte jag mig, flyttade till London och började arbeta med svensk design, för att sedan börja som frilansjournalist. Min första intervju var med Tommy Steele.

Du skall även få uppleva människor och platser i London och New York, träffa konstnärerna på Chelsea Hotel och besöka Eartha Kitt i Connecticut. Min far gav dock inte upp. Han hade tillverkning av hårvårdsserierna Zotos och Matrix i Sverige. 1985 gick jag med på att bli generalagent för Matrix i Storbritannien. Jag hade flätor, ett litet kapital, kände inte en enda frisör, var nyskild och 43 år … Men jag hade en ryggsäck med prover och ett par stadiga stövlar.

Nu åker vi!

Sidsel

Utdrag ur boken:

1925- 1937


Hela tiden har de funnits – människor som förlorat allt – men som har lyckats skapa nya och bättre liv. Far fick uppleva resultatet av naturkatastrofen i Texas då hans föräldrar hade förlorat allt. När pappan hade fått malaria. När de bodde sex barn och två vuxna i ett källarrum i Oslo och hur alla hjälptes åt i kampen för att överleva. När de andra syskonen sjöng i stämmor satt far vid den sjuka faderns säng och lärde sig recitera dikter. Det första pappa Leif erövrade var äldre damers gunst.
- Om ni betalar mig 5 öre skall jag läsa en dikt för er och om ni betalar 6 öre lovar jag att blunda och då får ni se mina långa ögonfransar, sa han och bidrog på så sätt till hushållskassan.

När Leif hade fyllt 12 år dog hans far. Av fadern fick han ärva ett par manschettknappar i guld och dikten ”If ” av Kipling inramad i en smal träram.
Som 18-åring studerade han handel och ekonomi på kvällarna och sålde försäkringar på dagarna. En mönsterson som hjälpte till med hushållskassan hemma och så hann han med att bli juniormästare i boxning plus en stor vänkrets.

När de var ute och dansade bjöd han alltid upp de fulaste flickorna. Leif ville bevisa att alla kunde bli vackrare med självförtroende och bra produkter. Tillsammans med två goda vänner skulle han börja tillverka skönhetsprodukter som skulle göra alla fula flickor lyckligare.

Men så hände det, far blev riktigt kär för första gången i sitt liv. De träffades på en stor fest. Hon var inte fattig och ful. Hon såg ut som en gudinna. Och hon körde en crèmefärgad cabriolet. Henne ville han ha – en skeppsredardotter. Bara det bästa var gott nog. En inbjudan till Oslos finaste restaurang, skulle nog göra intryck.
När han hade sparat ihop 100 kronor, som var en förmögenhet på den tiden, gick han till Bristol och bad om att få tala med hovmästaren.
- Jag tror att ni är den enda mannen i världen som just nu kan hjälpa mig att uppfylla mina drömmar. Jag vill bjuda en ouppnåelig kvinna på middag.
Men jag har aldrig varit på restaurang förut. Kan ni undervisa mig hur jag skall bete mig. Ni får mina 100 kronor.
Detta var ett uppdrag som roade den gamla hovmästaren som tog honom igen hela händelseförloppet från att stiga in i restaurangen till bestick och glas. Att inte sätta sig ner innan kypare hade dragit ut stolen åt hans dam. Om damen behövde besöka damrummet under middagen skulle han givetvis resa sig när hon kom tillbaka och så vidare.
Far lyckades också få ihop pengar till nya skor och en marinblå skräddar-sydd kostym. Faderns manschettknappar i guld kom väl till pass. Inger som hon hette, hade tackat ja. Han hade redan repeterat för sig själv: ”Inger, skal vi bytte ringer”.
- Välkommen herr Cook, sa vaktmästaren.
Hovmästaren väntade i restaurangen.
- Ni vill väl ha ert vanliga bord herr Cook.
Far frågade Inger om hon hade några preferenser när det gällde menyn eller om han kunde få överraska henne.
Det stod en kypare nära till hands hela kvällen som fyllde glasen med champagne. När de hade avslutat måltiden kom hovmästaren.
- Vill ni ha det som vanligt, herr Cook, att vi sätter upp notan på ert konto?

När de lämnade restaurangen kände far på sig att nu kunde han nog säga frasen: ”Inger skal vi bytte ringer”.
Ute på gatan vände hon sig mot honom.
- Jag vill aldrig se dig igen. Du är ju en riktig playboy – precis som alla de andra – och jag som trodde att du var annorlunda …