Troféerna

Lena Lindeli

Kartonnage, 304 sidor

Han fyller sitt inre tomrum med kvinnor på löpande band och graderar dem i en bok, fylld av troféer. Hans beteende påverkar de närmaste och alla tjejer som kommer i hans väg. Han söker sig till allt yngre tjejer i jakten på kickar och riskerar att förlora allt.

Raden av kvinnor passerar revy i dottern Lisas liv. Själv är hon osynlig, som om hon inte fanns. Hans flickvän Kajsa ser henne, men hon ser också något annat hos mannen hon älskar. En febrig blick, hon har sett den förut. Den söker något som inte är hon. Hur ska hon kunna leva tillsammans med en man hon inte kan lita på?

Troféerna handlar om Emil och hans drivkraft för att läka en inre tomhet. Boken är Lena Lindelis debutroman om beroende och medberoende, där hon fått inspiration från en man som delat med sig av sina erfarenheter som sexmissbrukare.

Läsaromdömen;

"En bok som verkligen berör. En bok som jag behöver för att möta en drabbad medmänniska."
Birgitta Eliasson

"Den här romanen om beroende och medberoende är Lena P Lindelis debut. Hon har lyckats så bra att jag känner mig mindre fördomsfull efteråt. Skickligt vecklar hon ut historien och lägger inga egna värderingar i vad som händer. Språket flyter fint."
Eva Karlssons bokblogg

"Jag har läst boken och skrivit ner alla de sjukdomssymptom som jag ser att hon fått med - och Lena har verkligen fått med allt. Hon förstår verkligen hur sjukdomen fungerar. Jag är imponerad."
Gunilla Höög, beroendeterapeut

Utdrag ur boken:

Emil stod vid fönsterbrädan och såg bakluckan på Volvokombin bli mindre och mindre på grusvägen, tills den slutligen försvann ur sikte. Storasyrrans och morsans upprörda röster hade klingat bort. Huset var ovanligt tyst, bara tvättmaskinen mullrade dovt från groventrén. Det var första gången morsan lämnat honom ensam hemma. Hon skulle bara vara borta i trettio minuter, sa hon.

Han hade fyllt sju år och börjat skolan, då är man ganska stor och klarar att vara själv en halvtimme, tyckte morsan. Hon orkade inte dra runt på alla som skulle köras hit och dit. Det räckte att ha med lillsyrran. Emil höll med, visst var han stor. Men i magen fladdrade det oroligt, han kände sig liten i det stora huset. Minuterna gick långsamt. Han kunde inte klockan men visste att om han räknade lagom snabbt ända upp till sextio, då blev det en minut … ettan, tvåan, trean, fyran … Gjorde han det tillräckligt många gånger skulle hon snart vara tillbaka. Utan sura Pernilla och på bättre humör förhoppningsvis? … femman, sexan, sjuan … Det immade på glaset när han räknade högt. Han ville inte bo i denna bråkiga familjen. Ville Pernilla att det skulle bli gräl eftersom hon alltid krånglade? … åttan, nian, tian … Värst var det på helgerna och på loven när farsan var hemma … elvan, tolvan, tretton … Då började bråken redan innan frukost … fjorton, femton, sexton … Farsan förstod inte att om han sa till i en vänlig ton, då skulle det gå bättre. När han röt åt dem och blev arg så ville inte kroppen göra som farsan sa, då blev den tvärtemot. När Pernilla och farsan hade bråkat blev han ofta dum mot honom med, fast han inte hade gjort någonting. Så fort de satte igång knöt det sig i magen på honom … sjutton, arton, nitton … Det var halt ute idag, hade morsan sagt. Tänk om de krockade på väg till gymnastiken, eller körde av vägen? … tjugo, tjugoettan, tjugotvåan …
Pulsen steg och oron spred sig ut i varje del av kroppen. Tänk om de dog och aldrig mer kom hem igen?…tjugotrean, tjugofyran, tjugofemman… Var skulle han ta vägen då, om det bara blev han och farsan kvar? Benen dallrade som gelé och magen slog en volt i kroppen. …tjugosexan, tjugosjuan, tjugoåttan…Han skulle ha följt med i bilen! Ville inte vara kvar här, alldeles ensam.

Nu hördes ett dånade ljud från farstun, vad var det? Kroppen stelnade till. Försiktigt kikade han ut i hallen, med riktning mot tvättstugedörren. Bullret ökade, det lät som att tvättmaskinen var på väg att explodera! Med hjärtslagen hamrande i bröstet tog han mod till sig, närmade sig tvättrummet och öppnade dörren. Ladugårdsdoften slog emot honom och han spärrade upp ögonen. Hela maskinen skakade, den var på väg att hoppa ut ur rummet, mot honom! Hjälp, hur stängde man av den, vad skulle han ta sig till? Både väggar och golv vibrerade, snart skulle det vara för sent! Huset skakade, tänk om det var på väg att sprängas? Kläderna i maskinen for runt med en enorm hastighet, han blev alldeles yr när han tittade på den.

Tvättmaskinen måste ha flippat ur och den fortsatte att skaka av den vansinniga farten. Han hade hört farsan prata om kortslutning häromdagen, man kunde få el i sig och det var farligt. Maskinen hade säkert fått kortslutning, han måste hämta hjälp! Snabbt halade han på sig allväderstövlarna för att springa över till grannarna, Börje och Greta. Han fumlade med jackan och mössan. Precis när han dragit igen dragkedjan på jackan och tryckt handen mot handtaget för att springa ut, så slutade maskinen skaka. Han frös till i rörelsen, stirrade på maskinen som nu lugnt snurrade varv efter varv som om inget hade hänt. Det dånande ljudet var borta. Golvet hade slutat vibrera. Han stod stilla vid ytterdörren, vågade inte röra sig, ifall den skulle bli galen och börja hoppa runt igen. Men nu var den normal. Runt, runt åkte kläderna, precis som de skulle. Han sjönk ner på golvet. Hjärtat bultade och benen kunde inte sluta darra. Han satt där en stund och hämtade andan. Nu hade maskinen stannat, den verkade ha gått klart. Faran var över och han pustade ut, ljudligt.